Spaning: spökvåningar i city och stundande ostreglering

Amsterdam spaning

HUI besökte nyligen Amsterdam och staden har förvånansvärt mycket gemensamt med Stockholm. De båda städerna har ungefär lika många invånare, en tydlig koppling till vatten, utmaningar med pågående byggarbeten och inte minst en ökande turism som ställer nya krav på infrastrukturen. Så varför vill staden reglera ostbutiker och vad är anledningen till att många övre våningsplan i centrala byggnader står tomma och ingen bor där?

HUI Researchs analytiker Tobias Rönnberg besökte nyligen Amsterdam, en stad som på många sätt liknar Stockholm. De båda kuststäderna präglas av vatten som löper långt in i respektive stadskärnas hjärta. Befolkningsmässigt är Amsterdam och Stockholm likvärdiga med knappt en miljon invånare i staden och drygt två miljoner invånare i storstadsregionen.

Likheterna är många, men givetvis finns ett antal skillnader värda att notera. Amsterdam har precis fått sin andra tunnelbanelinje medan Stockholm länge har haft tre. Amsterdam har istället goda kommunikationsmöjligheter med spårvagn, båt och inte minst cykel som är det föredragna alternativet för många Amsterdambor. Cyklar står parkerade överallt och staden har breda och väl utbyggda cykelleder. 

Finanskris och byggkaos

Nederländerna, och inte minst Amsterdam, drabbades hårt av finanskrisen och först omkring 2014-2015 vände ekonomin återigen uppåt. Vid denna tidpunkt satte ett stort antal utvecklingsprojekt igång och de många byggarbetena är omöjliga att missa. De orsakar givetvis mycket irritation bland handlare vars verksamheter påverkas negativt och i kombination med detaljhandelns strukturomvandling har de inneburit många konkurser i centrala Amsterdam. Vakanta lokaler är dock ingen vanlig syn och vid konkurser har nya hyresgäster snabbt tagit över lokalerna trots hyror som i de bästa lägena uppgår till 25 000 kronor per kvadratmeter (liknande Stockholm). Handeln i de mest centrala delarna går överlag bra, medan de sekundära handelsstråken har det lite kämpigare.

De stora varuhusen

Amsterdam har relativt få stora citygallerior, men däremot ett antal varuhus. Det största och mest kända är de Bijenkorf om 40 000 kvadratmeter fördelade på fem våningar. Varuhuset etablerades 1870, men dagens byggnad är från 1906 och påminner mycket om NK i Stockholm. De primära målgrupperna är Amsterdambor och turister med hög köpkraft, inte minst asiatiska besökare.

Varuhusen har dock haft det tuff globalt under ett antal år och därmed var det på många sätt förvånande när kanadensiska Hudson Bay valde att öppna i det trendiga området Rokin i den södra delen av stadskärnan under 2017. Tydligen har etableringen inte varit någon större framgång än så länge och framförallt är det svårt att nå bra besökssiffror på de övre planen. Det är säkert ingen fördel att varuhuset är fördelat på tre separata intilliggande byggnader utan inbördes koppling, utom i källarplanet där kunder kan ta sig mellan två av husen.

Ostreglering och spöklika övervåningar

Sveriges många regleringar är förhållandevis bleka i jämförelse med de holländska avseende kommersiell utveckling. I Amsterdam kan staden reglera vilka nya hyresgäster som får ta över lokalerna när de gamla flyttar ut. Frågeställningen har blivit aktuell när koncept riktade till turister hotat att dominera handelsgator och riskerat att tränga undan annan handel som riktar sig till Amsterdambor. Fördelen med systemet är att staden kan balansera det kommersiella erbjudandet för att locka både inhemska och utländska besökare. Nackdelen är att fastighetsägarna inte kan maximera sin avkastning.