Privatläkare är mer benägna att neka patiener utbyte av läkemedel mot billigare substitut. Denna slutsats drar HUI-forskaren David Granlund i en artikel som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Social Science and Medicine.
I oktober 2002 så reformerades den svenska läkemedelsmarknaden. Reformen (SFS 2002:160) kräver att apotekspersonalen byter ut läkemedel mot den billigaste tillgängliga generiska eller parallellimporterade varianten, såvida inte läkaren skriftligen förbjudet utbyte eller patienten motsätter sig detta och väljer att betala mellanskillnaden mellan det förskrivna preparatet och det billigaste läkemedlet själv.
Läkarna får endast neka utbyte av medicinska anledningar. Trots detta visar resultaten att privatläkare är 50-80 procent mer benägna att neka utbyte än landstingsanställda läkare är för liknande patienter. En möjlig förklaring till detta resultat är att utbyte kan vara tidskrävande för läkare om det väcker frågor från patienterna. Privatläkarna har starkare ekonomiska skäl att hålla nere tiden per patient eftersom deras inkomst beror på antalet patienter de tar emot. De kan därför vara mer benägna att neka utbyte för att till exempel slippa förklara för patienterna att generiska eller parallellimporterade varianter innehåller samma aktiva substans, i samma styrka och form som originalpreparatet och därmed är lika effektiva. En annan möjlig förklaring till resultatet är att privatläkarna kan ha starkare band till vissa läkemedelsföretag eftersom de till exempel inte är lika begränsade från att delta i utbildningar betalda av läkemedelsföretag.
En tidigare version av artikeln finns tillgänglig som
HUI WP 14
Frågor om artikeln besvaras av:
David Granlund
Tel: 08-762 72 82