En forskargrupp från HUI slutredovisar i dagarna ett tvåårigt forskningsprojekt om utbytesreformen på den svenska läkemedelsmarknaden som finansierats av Konkurrensverket. Resultaten från forskningsprojekten presenteras kortfattat nedan, och den intresserade läsaren kan också ladda ner forskningsrapporterna från HUIs hemsida.
I oktober 2002 så reformerades den svenska läkemedelsmarknaden. Reformen (SFS 2002:160) kräver att apotekspersonalen byter ut läkemedel mot den billigaste tillgängliga generiska eller parallellimporterade varianten, såvida inte läkaren skriftligen förbjudet utbyte eller patienten motsätter sig detta och väljer att betala mellanskillnaden mellan det förskrivna preparatet och det billigaste läkemedlet själv. I projektet har forskarna Niklas Rudholm och David Granlund studerat hur reformen påverkat läkemedelspriser, konsumentnytta, läkemedelsföretagens produktsortiment samt hur den påverkat förskrivande läkare samt patienters läkemedelsval.
Resultaten från de två studier som rör reformens effekter på pris ger entydiga resultat; priserna på säväl tidigare patentskyddade originalpreparat som generiska kopior har fallit pga reformen. Prissänkningarna är dessutom större för originalpreparat än för generiska kopior. Den genomsnittliga prissänkningen utvärderat efter reformens fem första år är 10%, och beräkningar visar att deta ökat konsumenternas nytta med motsvarande 2,7 miljarder kronor årligen.
En oro som fanns vid reformens genomförande var att främst tidigare patentskyddade originalläkemedel skulle försöka undvika reformens konkurrenshöjande effekter genom att introducera nya produkter som ej var utbytbara enligt det nya regelverk som refomen medförde. Resultaten visar dock att detta inte inträffat och en trolig förklaring är att generiska preparat relativt enkelt kan lanseras vilket snabbt skulle minska originaltillverkarens intäkter av en sådan produktpolitik. Notervärt är dock att sannolikheten för att generikatillverkare lanserar en ny förpackningsstorlek inom en redan befintlig utbytesgrupp ökat med 2,9% pga refomens införande. En möjlig förklaring är att marknadsandelen för generiska läkemedel ökat pga refomen och att det därför också troligtvis är lönsamt att sälja generiska preparat i fler olika förpackningsstorelekar än före refomens genomförande.
Under de nya reglerna så tillåts såväl läkare som patient neka utbyte. För läkaren så gäller att ett sådant veto endast får nyttjas om det föreligger medicinska skäl, och läkare i Västerbotten avger sitt veto i ca 2% av alla förskrivningar. De orignalläkemedel där läkaren motsatt sig utbyte är i genomsnitt drygt dubbelt så dyra (218% dyrare) som det billigaste tillgängliga generiska alternativet, medan motsvarande siffra för övriga orignalläkemedel är 15%. Konsumenterna, som ju måste betala mellanskillnaden om de motsätter sig byte, gör vanligtvis detta då prisskillnaden mellan det förskrivna preparatet och billigaste utbytbara alternativ är liten, och man betalar i genomsnitt 23 kronor mer i de fall man motsätter sig utbyte. Notervärt är också att privatläkare har 50-80% högre sannolikhet att motsätta sig byte jämfört med sina landstingsanställda kollegor. Rapporterna kan laddas ned från
http://www.hui.se/web/HUI_Working_Papers.aspx
Frågor om artikeln besvaras av:
David Granlund
Tel: 08-762 72 82